Jorden runt med Ducati 175 T

Jan Leek är en historieberättare av rang. Här i full fart inför ett svenskgäng nu i augusti nära infarten till Nürburgring.

Jag sitter just nu och arbetar med två översättningar som bägge handlar om Ducati. Bägge jobben kommer i ett framtida – kanske nästa – nummer av Classic Bike. Den första storyn ligger mig varmt om hjärtat och handlar om en resa jorden runt med två Ducati 175:or, märkets första ”vanliga” motorcykel, inte en sportig maskin för att gasa och glassa sig igenom stan. Denna 175 T, för Turismo, var även Ducatis första landsvägsmaskin med överliggande kamaxel och inte avsedd för tävlingsbruk. En före detta tävlingsförare och ung jurist ville göra reklam för Ducati och föreslog en resa till Turkiet, kanske till Afrika, men ledningen hade istället idén att skicka dem Jorden runt! Från slutet av september 1957 till början av september 1958 körde de två 6000 mil och hälsades som hjältar när de återvände till Bologna. Det är ett spännande äventyr. Läs mer

När man tvättar händerna…

Hade nyligen en diskussion med Katja från Grekland. Ni känner inte henne, men hon är grafiker. Hennes man, Antonio, är ursprungligen från Spanien men har jobbat i Sverige länge och tillsammans utgör de ett konglomerat av europeisk vidskepelse, historia och en livsinställning som har nästan olympiskt mytiska drag. Vi stod under ett bröllopsfirande på bron över till det lilla slottet där festen ägde rum… (vilken bild!). Katja tyckte att jag använde ordet tillfällighet litet vårdslöst; hon ville ha öde.
   Ni ser skillnaden!
   Jag fick anledning att tänka på det när jag tillbringat en eftermiddag i garaget med att polera upp aluminiumfälgen till en gammal Transalp med stålull (kanske mest för att det står i handboken att man inte ska göra det). Sedan hade jag krupit under maskinen och dränkt centralstödet i WD 40 innan jag tog itu med arbetet att plocka ur batteriet och den lilla lådan som batteriet befinner sig i. Tro mig, det har ingen gjort förut, inte på den maskinen! Läs mer

Lustiga affärer

När en maskin knuffades tillbaka till depån efter haveri under 24-timmarstävlingar gav reglerna i början av åttiotalet inga undantag. När föraren framförde motorcykeln på banan skulle han bära full skyddsutrustning. I Le Mans var det aldrig problem, inte med duggregn och ibland tio graders lufttemperatur, ibland ännu lägre, men i södra Frankrike, Le Castellet, i september, såg det annorlunda ut – 30 grader bitvis. Varje teammöte hade det ständiga inslaget från Dominique Meliand, legendarisk teamchef för S.E.R.T., Suzuki fabriks: ”Jag har en bra fråga!” Aldrig en fråga, utan en bra fråga ”une bonne question!” Läs mer