ROBERT LAVÉR 1951-2018


Det var 1973 som Robban och jag satt och skrev och klippte och klistrade ihop en hel årgång av Allt om MC. Jag var 27 och Robban var 22. Han körde 50-kubikare på den tiden, men var i depåerna känd för att ha kört till sig A-licens på bara en säsong, med en Ducati 250 mot alla Yamaha. Säsongen avslutade han medvetslös i dräneringsdiket på Sviestad, men eftersom både han och motorcykeln passerat mållinjen (på olika ställen) fick han de poäng som behövdes för uppklassningen. Av sådant material uppstår gärna legender och myter. Vi separerade inför 1974, Robban till Teknikens värld och jag till Honda i Göteborg. När jag precis kommit tillbaka till Stockholm blev Robban en av medgrundarna till den då revolutionerande tidningen Bike. Senare gick han till Hallman&Eneqvist, Yamaha, och var därefter chef för MC-Nytt, innan han såg till att Classic Bike startades. Just det var Robbans styrka – att skapa entusiasm. Den där sommaren 1973 fick han idén att vi skulle övertala Suzuki att ge oss en 250  och att ”vi” med den skulle köra sportmaskinsloppet i engelska Thruxton. (Han delegerade gärna.) Vi i det fallet var Robbans vapendragare Jan-Inge Persson, Finge, och jag som skulle vara teamchef. Det var en blygsam inledning till en epok med ytterligare tre starter i Thruxton och ett fullföljt 24-timmars Bol d’Or 1978 med Kjelle Watz och en Moto Guzzi. Placeringen var diskret, men bästa europeiska hoj. Det fanns däremot ett par dussin svenska knuttar på plats för att heja på oss. Fem år senare stod ibland fem-sex svenska team på startplattan till varje 24-timmars. Robban tillhörde förresten även pionjärerna i den svenska superbikeklass som var så framgångsrik från slutet av 70-talet och tio år framåt. Och det var han som för tio år sedan såg till att det blev en klassträff i Linköping med just dessa pionjärer. Och som fixade det stora världsmästarmötet ett par år senare. Ni ser, hans fotavtryck syns tydligt på och omkring de svenska tävlingsbanorna och även utanför Skandinavien. Att nämna att han tog VM-poäng med sin sista 50-kubikare är närmast en parentes i de virvlar som alltid uppstod ur hans vilda entusiasm. Entusiasm… nyckelord.

Nu har han förlorat den andra kampen mot sin sjukdom.

  • JAN LEEK